friskis och svettis.

jag kan inte riktigt förstå det själv, att friskis och svettis är min nya (och i princip enda) hobby. det slog mig idag, att allt talar emot att jag ska vilja vara där. käcka tjejer och ansträngning är lite av det värsta jag vet. tränarna på friskis är ofta jättekäcka, sjunger med i låtarna och ler med heeela ansiktet som om gruppjympa vore det absolut roligaste i hela världen. det är det inte. men det är ändå väldigt gemytligt på något konstigt sätt! jag gillar att vara där, bli assvettig till någon dålig uptempolåt tillsammans med massor av folk mellan 8-70, och det gör inte så jättemycket att de är sjukt käcka och skriker kom igen. jag kan ta det. men skulle någon filma mig på jympan så skulle jag inte tro att det var mig jag såg, gruppaktivitet med superhurtig stämning går emot alla mina egentliga principer.