angående the o.c.

inatt kunde jag inte sova, som så många andra nätter. jag låg i sängen och läste popmorsans blogg. gosh, jag älskar henne! det allra bästa är att hon kallar sin kille för "min kille". så himla '90! om jag får en kille någon gång så ska jag också börja kalla honom för "min kille". det som är nästbäst med popmorsan är att hon har fattat att det är legitimt att gnälla, för precis som hon säger "fan för att vara nöjd". härmed ska jag fortsätta gnälla och klaga, för vafan annars. det finns så sjukt mycket att gnälla över och jag tror att jag blir en gladare människa om jag får gnälla i min blogg. det är ju min blogg och jag kan gnälla hur mycket jag vill! gud så härligt.

o.c. är lite utav det bästa som har hänt mig, tills nu. nu har jag, fyra år efter alla andra, också kommit till det sista avsnittet av säsong 3 och marissa har dött. but why?! det är inte samma sak längre. nu är det säsong 4 och jag stör mig på ryan som alltid ska slåss, på sandy som alltid säger "but we are still a family", på summer som ignorerar seth (herregud), på kaitlen som är född -91 och är damn hot! 1991 alltså. uuh hennes utseende är the american dream och all that included. typiskt highschool- utseende med jättelångt och blankt hår. jag borde vilja kräkas, men jag kan inte låta bli att tycka att hon är vacker som en dag.

efter en kort kalkulering så har jag hittills sett 79 av 92 avsnitt. allt sedan ungefär årsskiftet då jag började kolla på säsong 1. då ett avsnitt är ungefär 43 minuter långt så betyder det sammanlagt drygt 56 timmar o.c. and i love it!